Brüno

Det blir lite oordning nu, jag har ju varit i Roskilde och tänkte skriva lite om det senare, men jag tänkte först säga att jag just nyss var och såg Sacha Baron Cohens Brüno. Trots feber, hosta, snor och skit så tog jag mig iväg i det då fina vädret till pressvisningen på Rigoletto. Jag hade fått en invite via Stefan som tyvärr inte kunde följa.
Brüno är ingen Borat. Visst, man skrattade bitvis väldigt mycket, men långa stunder inte alls. Den är för spelad och lite för fejkad och kändes inte alls lika "äkta" som Borat. Jättekonstigt val att ha med Gustaf Hammarsten i filmen också. Scenerna mellan Brüno och Gustafs "Lutz" kändes krystade och även om båda är bra skådisar så fanns ingen kemi mellan dom alls (som det t.ex. fanns mellan Sacha och Ken Davitian i Borat). Den redan ökända La Toya/Michael Jackson-scenen var förstås bortklippt. (Läs om den här).
Okej, jag skrattade mycket mer än jag brukar göra till en vanlig komedi och en del scener var faktiskt heeelt hysteriska, men helheten var liksom inte lyckad. De "gamla" Bruno-klippen från Da Ali G Show känns fräschare och roligare. Finns en del gammalt på YouTube, t.ex. här, här och här.