Idag vaknade jag med en gräslig förkylning men kände ändå att det var läge att krypa till jobbet. Jag har inte det minsta problem med att sjukskriva mig lite då och då, men detta var verkligen på gränsen... så jag gjorde ett tappert försök.
På der Arbeit kändes det ändå som att jag borde stannat hemma eftersom snoret bara forsade ut ur mitt huvud. Jag frågade min kollega om det fanns texter som jag kunde ta med hem och börja skissa på illustrationer till. Har inte haft chansen att göra några på ett par nummer nu... eller... jag blev fan inte ens tillfrågan förra gången och i december så undrade jag om jag skulle få göra fler illisar till blaskan och JOOOODÅ, det skulle jag. Men idag när jag frågade så fick jag veta att någon annan hade fått uppdraget. "Det hade jag glömt att berätta" sa han. Så mycket för det löftet.
Skiter jobbet i mig så skiter jag i jobbet. Så efter lunch gick jag iväg på en pressvisning av Juno, som var himla trevlig.
På väg tillbaka från filmen stod jag och väntade vid ett rödljus. Knappen till övergångsstället var tryckt på och lampan under knappen lös tydligt. En gubbe kommer och ställer sig bredvid mig och väntar. Jag räknar sekunderna... och mycket riktigt; det hinner bara gå typ tio sekunder sedan trycker han på knappen, trots att han redan kollat om det lyser.
Det går tio sekunder till. Han trycker igen.
Och då kunde jag inte hålla mig.
"Det ÄR redan tryckt", sa jag. Halvt på skoj, halvt på allvar.
"Jo jag vet", svarar gubben, "men det är en sån där psykisk grej. Som när man åker hiss."
"Ahaaa...", sa jag tveksamt. Förstod inte vad han menade.
"Man trycker och trycker och trycker på hissknappen för att den ska åka fortare!"
Jag tog ett steg bort från honom. Det började bli otäckt.
I samma sekund blev det grön gubbe och jag skyndade mig över gatan. Bakom mig kunde jag höra mannen fortsätta prata med mig...
(Apropå ett inlägg jag gjorde 2006.)
Och i morgon har Cloverfield premiär i USA.
Satans lyckliga amerikanska jävlar.
Här får vi vänta till den 8 februari.
Vet du,
SvaraRaderajag har hört att det faktiskt blir gränt fortare om det är många som trycker. Då skickas signaler som säger att "det är faktiskt många som väntar så nu är det dags att bli grönt".
Och att det mest och bäst ska funka typ på natten. Då det för det mesta är rött vid övergångsstället tills nån trycker. Om det inte är en korsning, utan bara "övergångsställe".
Typ.
Liksom.
Ska vi forska i detta, tycker du?
Hmm.. Jag tycker snarare det låter som att du är en "tryckare". Ve dig! För så är det ju självklart inte - att det blir fortare grönt om man trycker oftare.
SvaraRaderaVad skulle t.ex. hända om den informationen var sann och spreds till allmänheten? Kaos skulle utbryta! Folk skulle stå och vråltrycka bara för att komma fortare över gatan.
Vad jag däremot skulle vilja undersöka är hur de där sensorerna funkar som märker att man kommer cyklandes/gåendes mitt i natten. Alltså då (i korsningar) det är rött åt alla håll tills en bil eller cyklist eller gående kommer...
=)
Det är ju underjordiska sensorer ju! Sisådär på lagom avstånd från trafikljuset, inbakat i asfalten. Sånt som gör att bussar får förtursgrönt och sånt.
SvaraRaderaKaos och kaos, det vet jag inte, men visst, jag är en vråltryckare! ;D
And whattya gonna do, huh? Huh?? Beat me up? ;P