Söndagkvällen är kommen. Har haft en riktigt trevlig helg. Lite utgång igår till sena natta och "tidigt" i morse tittade föräldrarna förbi en snabbis med prylar jag köpte på IKEA förra helgen. Typ en ny matta och miljoner sådana där småsaker man köper just på IKEA. Skönt med nytt.
Är inne i nån slagt enorm rensa-ut-och-gör-upp-med-allt-gammalt-period just nu.
Härom dagen gick jag upp på vinden för att snabbt titta efter en grej i en låda. TRE TIMMAR senare och 3000 kalorier fattigare kom jag ner efter årtiondets storstädning där uppe. Typ 100 kilo skräp bars ut i grovsoporna. Herreguuud vad jag sparat på eländigt bråte. Stereomöbeln var t.o.m pinsam att bära genom hela innergården till dess slutförvaring i soprummet. En massa jackor från 80- och 90-tal. Varför sparar man på sånt? Kastade bortåt 150 vhs-kassetter också med gamla inspelade filmer. Helt värdelöst. Kollade på ett par av rullarna och tiden har verkligen nött hårt på magnettejpen och banden var knappt var i tittbart skick. Hade iiiinte riktigt hjärta att slänga alla mina originalkassetter förvisso. Kanske någon idiot får för sig att köpa/få skiten en vacker dag? Visst, jag har en massa unika och personliga inspelningar förstås och dom måste snarast överföras till ettor och nollor. En del kanske t.om platsar på YouTube, vem vet? Som min och Andreas gamla "Vampyren". =)
Tveksamt dock om någon någonsin får se mig i min remix av 24 som jag gjorde för några år sedan. haha!
Apropå det, SKA man lämna ut sig så mycket som man gör på nätet egentligen? Bloggen, Facebook, Myspace och allt vad det är. Jag vet inte riktigt...men jag tror fan inte det kan skada så mycket (bara man använder det där sunda förnuftet). Vad det gäller Facefuck, förlåt..Facebook, så var det en vanlig tråkig community då man gick med i våras. Jag fattade inget och hittade ingen. Idag är det helt sjuuuukt hur många som finns där som man känner, och hela tiden dyker det upp nya gamla vänner. Man blir nästan förbannad när man söker på folk och ingen hittar! Haha! Häromdagen blev jag funnen av mitt gamla högstadielöööve...och det är faktiskt jättekul att mailas och kolla läget på varandra efter - vad är det? - 17 år.
Allt det här med gamla vänner som plötsligt gör återinträde i ens liv, all storstädning på vind och i garderober gör att det känns som att man gör upp en hel del med det förflutna. Man börjar inse hur mycket av sin pissiga ungdom man förträngt och varför....och man börjar se klarare på vem man är nu och vem man var då. Och det är ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar