Efter lite mat (eller...jag åt inget - hade ingen lust att pröjsa drygt 200 spänn för lite kött) så avslutades kalaset hemma hos en kollega. Trevligt men inget nytt. Det börjar bli lite rutinvarning på de där festerna tyvärr.
Igår var jag bjuden hem till Amalia och Ivan, ty den senare av dom fyllde 31 år och hade fest. Precis när jag kvicknat till från fredagen så började allt om igen, men denna gången var jag motiverad och sugen på kul. När jag kom dit började det precis ösregna och i trapphuset mötte jag Ivan bärandes på utegrillen som han tyckte skulle stå i skydd mot regnet på en balkong ett par trappor upp. Jag tror jag aldrig fattat hur mycket en grill kan ryka; och jag fattar definitivt inte att brandkåren inte kom. Hela innergården täcktes av tjock brandrök! Mina korvar blev i alla fall grillade tillslut och resten av festen var jättekul och fylld med skoj och nytt folk!
Idag är det söndag och jag har inte gjort något alls. Jag vaknade med en alltför bekant söndagsmorgonkänsla av att "idag ska jag förändra världen - eller kanske storstäda lägenheten - eller åtminstone se en riktigt bra film" men istället förvandlades dagen till ännu en Världens Tråkigaste Söndag. Jag fick inget alls gjort och kunde endast förmå mig att skåpäta varenda bit snacks jag kunde hitta i skåpen. Patetiskt tröstätande i brist på annat skoj. Fy fan. Glömmer jämt bort hur förödande låg tristesströskel jag har.
Jag försökte mig tappert på en promenad när det såg ut att inte regna mer. Det var bara lite fuktigt i luften men efter 10 minuters promenad så vräkte regnet ner förstås och det var bara att blöt vända hemåt igen och inse att livet inte kommer le mot mig idag. Möjligtvis hånle en smula.
Lyssnade på Fredrik & Filips sommarprogram och förundrades över hur lite jag lyckats åstadkomma i mitt liv om man jämför med en del andra människor i periferin av ens bekantskapskrets. Ja, kära vänner...det var en sådan dag idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar