Mine

Efter typ tio års väntan fick jag ikväll tillslut träffa Emma Holmér - Mine - som släppte sin självbetitlade debutplatta 1997. Det är så underligt på något sätt. Jag är antagligen den som lyssnat mest på hennes plattor (den andra - "Freedom gone mad" - kom 2000) i hela världen. Trots att det är sju år sedan det senaste albumet kom så spelar jag skivorna typ hela tiden. Jag kan varenda låt utan och innan och har länge undrat var Mine tog vägen...varför inget nytt kom med henne. Men i vintras snubblade jag över hennes blogg och mailade henne; dels för att försiktigt fråga varför bloggen inte blivit uppdaterad på länge, men främst förstås för att berätta för henne hur fantastiskt bra jag tycker hon är. Vi korresponderade lite fram och tillbaka och det visade sig att hon kanske skulle börja med en ny platta nu i vår och hon t.o.m. frågade mig om jag ville vara smakråd!

Av en ren slump upptäckte jag att vännen Fredrik af Trampe kände henne, och nu ikväll när han tillsammans med två polare hade en liten halvreleasegrej (den riktiga releasefesten är egentligen nästa vecka, så jag lär väl återkomma om det) för sin nya fina bok "Sveriges sämsta skivomslag" på Klubb Sunkit så skulle även hon titta förbi. Så jag for dit. Och fick träffa henne tillslut.
Hon blev rörd till tårar över att någon ens mindes hennes musik och hon sa att bara det var en anledning att komma igång ordentligt med nya skivan. =)

Så, man kan liksom säga att jag haft en riktigt bra kväll.

Du hittar Mines debutplatta och hennes andra album (digitalt) på CDON.com.